Kjells naturbilder

Varannan vecka publicerar naturfotografen Kjell Ericsson nya fågelbilder på Gilla Stallarholmens Facebooksida. Här samlar vi hans bilder och beskrivningar. 
 

Mycket att stå i - Måndag 20 november

Skulle ha lagt ut en bild här i helgen, men senaste veckan har jag haft många andra måsten. Ibland är det bra att ha ett arkiv att hämta bilder från. 

Svårt, för att inte säga omöjligt, att få vilda djur att posera som man vill, men med lite tur så dyker motivet upp precis på rätt plats och i rätt ögonblick. Så var det med den här råbocken från den 13 oktober i år.

 

Nötväcka - Lördag 4 november

Den här gången får det bli en nötväcka från den 30 oktober. Och precis som vanligt är bilden tagen vid Gesta gård.

 

En norrlänning - Fredag 20 oktober

Då har det gått två veckor sen sist, vilket betyder att det är dags att lägga ut en naturbild igen. 

Gråsiskan är en "norrlandsfågel" som man inte ser annat än under flytten söderut till Tyskland och Frankrike, men även till södra delen av vårt land.

Bildfågeln var en av ca 50 ex som höll till här på Gesta gård i onsdags (18 oktober).

 

Tittut - Söndag 8 oktober

De sista dagarna har fokus legat på vår hund som varit sjuk och därför har det inte blivit så mycket fotograferande. Det får bli en bild från 1 oktober där en ekorre nyfiket tittar fram bakom trädstammen.

 

Borta med vinden - Måndag 25 september

Den vita brevduvan som varit här hemma under en längre tid, är försvunnen sedan i tisdags (19 sep). I bästa fall har den flugit någon annanstans, men det kan också vara så att någon fångat in den eller att någon rovfågel fått sig ett skrovmål. Kanske kommer den tillbaka en vacker dag...vem vet?

Att hösten är här har väl knappast undgått någon och jag har just börjat med säsongens fågelmatning. Än så länge bara utanför vårt köksfönster. Har även en matningsplats i skogen, men där har också hästarna sitt sommarviste och de går fortfarande kvar, så jag får avvakta lite med att mata där.

Bilden på nötväckan är tagen i oktober förra året i närheten av min skogsmatning.

 

Utställning - Fredag 9 september

Nu är det på gång med fiber för oss som bor i Gestaområdet. Grävning pågår med en rasande fart...kanske för fort, för det resulterade i en avgrävd elkabel nu på morgonen, men nu är strömmen tillbaka och jag kan börja skriva.

Den här gången får jag lov att vara lite egoistisk och slå ett slag för min fotoutställning på Mariefreds bokhandel. Utställningen pågår fram till 14 oktober. I morgon, lördag 9 september, är det vernissage klockan 11-13. Och självklart är ni välkomna då.

Den vita duvan som blivit till en följetong här, är fortfarande kvar. Nu är den "fit for fight" igen, efter ha haltat en dryg vecka. Tror att den har för avsikt att stanna här, så det är bara att fortsätta med matningen.
Sångsvanarna är en av de bilder som är med på min utställning. Som sagt, ni är välkomna!

 

Nu drar vi! - Fredag 25 augusti

Augusti och september är de stora flyttmånaderna, även om en del av våra sommargäster flyttar både tidigare och senare. De allra flesta flyttlassen går till Afrika, inte så mycket för värmens skull, utan mest för tillgången på föda. Det är myggfritt i dag, brukar vi skämta när kvicksilvret går under nollan. Så indirekt har det med värmen att göra, eftersom det stora flertalet av flyttfåglarna är insektsätare. 

Bilden på den unga ladusvalan är tagen för en dryg månad sedan och förhoppningsvis har den växt till sig inför flytten till Afrika.

Brevduvan som jag berättat om tidigare, har nu varit här i sju veckor. En kväll såg jag den vid Stallarholmsskolan tillsammans med några andra duvor, så bevisligen gör den en del utflykter.

I början av veckan upptäckte jag att den haltade ganska kraftigt. Vad som hänt är det svårt att sia om, kanske har den flugit på något. Duvan är ju ganska tam, så det är nog inga större svårigheter att fånga in den, men gör INTE det. Låt den ha sin frihet! Den får mat och vatten här varje dag, både morgon och kväll.

 

Så in i vassen - Fredag 11 augusti

Fåglar är små, sitter sällan stilla, gömmer sig i täta lövverk eller manshög vass osv. Av detta kan man kanske ana att det inte alltid är så lätt att få bra bilder på fåglar. Under tidig vår och sen höst är det lite enklare då den täta vegetationen elimineras. 

Några arter som håller till i tät vass är bland annat kärrsångare, rörsångare och sävsångare. Den sistnämnda sitter ganska ofta i toppen på något strå, medans kärr- och rörsångaren håller till längre ner i den täta vassen.

Sävsångaren på bilden, där den som vanligt skyms av en del vass, är tagen i går kväll (10 augusti).

Övervintrar söder om Sahara, dit flytten går nu i augusti.

Har tidigare skrivit om en brevduva som håller till här på Gesta gård och om det är någon som undrar hur det går kan jag meddela att den fortfarande är kvar. Fem veckor har gått sedan vi såg den första gången och ingen ägare har hört av sig. Fortsättning följer...

 

Brevduvan - Del 2 - Fredag 28 juli

För två veckor sedan visade jag en ringmärkt duva, en så kallad brevduva.

Nu har det varit här i tre veckor och jag har gett den vatten och mat varje dag. När jag serverar maten, kommer duvan flygande och sätter sig alldeles intill mig för att äta sig mätt och släcka törsten. Stannar ett tag, för att sedan flyga iväg igen. 

I början traskade den omkring på samma ställe, men vila och mat har gjort nytta och den flyger nu som aldrig förr. Lite kompisar har den hittat bland tamduvorna och flyger gärna tillsammans med dem. Tamduvor...låter som de vore tama...härstammar från klippduvan, men är förvildade sedan lång tid tillbaka.

Trots att jag efterlyst ägaren har ingen hört av sig. Så kanske blir det en fortsättning på den här följetongen.

Bilden är tagen tidigt på morgonen idag (28 juli)

 

En gnagare - Fredag 14 juli

En gnagare, modell stor. Bävern på bilden mötte jag den 15 juni i år, när den var på väg från ett vatten till ett annat.

Sedan en vecka tillbaka har en vit brevduva befunnit sig här på Gesta gård. Eftersom den är ringmärkt trodde jag att det skulle vara enkelt att hitta ägaren till den, men trots kontakt med Svenska brevduveförbundet har jag inte lyckats få reda på var den hör hemma. Så om det är någon som saknar en duva av rasen Serbisk högflygare är det bara att höra av sig till mig.

Bilden på duvan är från den 9 juli.

Besök gärna fotoutställningen på Mälsåkers slott, som jag har tillsammans med Bertil Lindh och Hans Johansson.

 

I valet och kvalet - Fredag 30 juni

Gick ut nu på förmiddagen för att få en färsk bild att visa här. Fick en hyfsad bild på en buskskvätta, så den får det bli tänkte jag. Efter en stund kom jag på att det var just en buskskvätta som jag presenterade för två veckor sedan. För er som inte vet, så visar jag en djur- och/eller naturbild här varannan vecka.

För ett par veckor sedan hittade jag ett bo med lövsångare där föräldrarna kommer med mat hela tiden, så det får bli mitt nästa val tänkte jag. Sagt och gjort, trampade vidare mot den enbuske i hästhagen där lövsångarna bor. Väl framme satt jag mig ned och väntade...och väntade, men inga föräldrar kom. Så sent som i förgår var dom kvar, men kunde konstatera att nu var ungarna utflugna. 
Kan ju alltid använda mig av plan B...mitt arkiv av bilder. Tänkte först ta en fyrfoting som jag fotade för ett par veckor sedan, men jag tror jag sparar den ett tag. Mitt val får ändå bli den lövsångare som inte syntes till i dag, Bilden tagen 21 juni.

Om lövsångaren kan man väl nämna att det är Sveriges vanligaste fågel (10-12 miljoner par), men de flesta svenskar har aldrig sett den. Kommer hit i maj och flyttar till tropiska Afrika i september.

 

Snart är det tyst - Fredag 16 juni

Än så länge sjunger fåglarna, även om en del arter har blivit mer återhållsamma med sången. Man brukar säga att de sjunger fram till midsommar och sen blir det tvärtyst. Har redan märkt att en del av de näktergalar jag har i närområdet har tystnat, dock inte alla.
På bilden är det en buskskvätta som sjunger för kung och fosterland på självaste nationaldagen.

 

Oj, vad tiden går! - Måndag 5 juni

Tiden går så fort att man har jämt göra att hänga med. Skulle ha lagt ut en bild här i helgen, men bättre sent än aldrig.

Även om fåglar är mitt stora intresse, kan man ibland inte låta bli att visa något annat. Som till exempel när det här lilla stofölet föddes den 31 maj hemma på Gesta gård och jag var där med kameran och fick några bilder två timmar efter att hon kom till världen.

Och så var det fåglarna. Det har blivit ytterligare fem arter sen sist jag skrev här, vilket betyder 120 så kallade fotokryss.

Till sist vill jag nämna att jag tillsammans med Hans Johansson och Bertil Lindh har en fotoutställning på Mälsåkers slott, en utställning som pågår hela sommaren. För öppettider se www.malsaker.nu

 

Kvick fyrfoting - 19 maj

Att mitt stora intresse är fåglar har nog knappast undgått någon. Det händer dock ibland att jag springer på något annat, eller snarare att något annat springer på mig. Som till exempel den här haren från den 10 maj.

På fågelfronten har det här hemma vid Gesta gård blivit 115 arter på bild (11 nya i år), den senaste var en havstrut. Det blir av naturliga skäl allt svårare att hitta nya fågelarter, men vet att det finns åtminstone 142 arter...vi är nämligen två skådare som har Gesta som sina "jaktmarker" och vi har tillsammans just 142.

Det händer någon enstaka gång att jag följer med fågelklubben på någon av deras exkursioner, mest för att kanske hitta några arter som inte visar sig vid Gesta. På så vis har jag kommit upp i 133 arter, men det i särklass roligaste är ändå att hitta en ny art hemmavid.

 

En ovanlig besökare - 7 maj

Den här gången var det inte så svårt att välja bild. Detta trots att fotot i sig inte är så mycket att hurra för, utan mer för att fågeln är extremt ovanlig här i kommunen. Under de senaste 17 åren har den bara setts vid 5 tillfällen. Ägretthägern fanns att beskåda i går (lördag 6 maj) vid Edeby våtmark.

 

Landshövdingen - 22 april

Vår landskapsfågel, fiskgjuse, såg jag för första gången 1 april i år. Sedan har den visat sig ytterligare ett par gånger. Den på bilden är från 13 april, vilket var den senaste gången som jag fick den på bild, men inte sista hoppas jag.

 

Tredje mannen - 8 april

Jag står och tittar på ett par sångsvanar som hållet till i viltvattnet här hemma på Gesta, när jag plötsligt hör ett floh-floh-floh alldeles ovanför mitt huvud. Det är ljudet från en tredje sångsvans vingar, som går in för landning en bit från de två "bofasta", men han borde vetat bättre...det här reviret är redan upptaget. Det går några sekunder innan de går till attack och han får se sig besegrad och flyr från platsen.

Det här är en härlig tid för oss med fåglar som intresse. Hittills i år har jag tillsammans med en granne sett 77 arter här hemma. 

På första bilden är inkräktaren på väg att landa och på den andra har han just blivit bortmotad. Bilderna är tagna i dag 8 april.

 

Våren är här (Vecka 12)

Att våren är här märks inte minst på alla fåglar som kommit tillbaka. Än saknas många arter, men under april och maj kommer de flesta att vara här.

Sedan nyår har jag sett och fotat 49 arter här hemma på Gesta gård. De flesta är förstås stannfåglar, men några flyttisar finns med. En av dessa är dubbeltrasten som blev mitt senaste ( i dag) "årskryss".

På bilden, som är tagen i dag är det en grönfink som man dock kan se året om. 

 

Störst (Vecka 10)

Havsörnen, med upp till 2,4 m mellan vingspetsarna, är den största rovfågeln i vårt land. För några år sedan var den nästan utrotad, men dag ser man den relativt ofta... även i våra trakter.

Bilden är tagen vid Gesta gård den 15 februari i år.

Till sist vill jag påminna om fotoutställningen "Fotografer i Stallarholmen", som pågår just nu på biblioteket i Stallarholmen.

 

Fotoutställning (Vecka 8)

1 mars - 30 mars blir det fotoutställning på Stallarholmen bibliotek. Det är tredje året i rad som utställningen "Fotografer i Stallarholmen" hålls på biblioteket. Förutom mig själv deltar i år Sten Billerud, Lillan Gustavsson, Göran Jonsson och Bertil LIndh. Även Sven G Nilsson skulle ha varit med, men han avstår den här gången på grund av personliga skäl. 

Vernissage blir det nu på onsdag 1 mars 16-19. Kom och träffa fotograferna och diskutera djur och natur...och fotografering och bilder förstås.

Huvudorsaken att jag syns här på "Gilla Stallarholmens" sida varannan vecka är ju att jag ska visa en naturbild, och så blir det förstås även denna gång. Här kommer en rykande färsk bild på en liten tofsmes, fotograferad nu på förmiddagen i det härliga vintervädret.

 

Histoirein upprepar sig (Vecka 6)

Förra gången lovade jag att återkomma med resultatet av fågelräkningen. I år, liksom de tre tidigare åren som jag deltagit, blev det gråsparven som toppade min lista. Om man ser till hela Sverige så hamnar gråsparven först på elfte plats och i Södermanland ännu längre ner, nämligen som nummer fjorton. I vår kommun är gråsparven den trettonde vanligaste arten. Ska väl tillägga att den vanligaste fågeln i Sverige, om det är någon som undrar, är talgoxen. Med vanligast, menar jag vid fågelmatningarna. Annars är det lövsångaren som är Sveriges vanligaste fågel.

Genom åren har gråsparven minskat mycket, vilket till största delen beror på ändrad djurhållning på våra bondgårdar. Många har slutat med mjölkkor på grund av dålig lönsamhet. På Gesta gård, där jag bor, finns det gått om hästar, vilket nog har hjälpt gråsparvarna på traven (lite rolig var jag där).

Så här fördelade sig de några arter som kom fram till min matning:
1. Gråsparv 35,5%
2. Pilfink 17,7%
3. Talgoxe 12,9%
4. Blåmes 8,1%
5. Domherre 4,8%
6. Fasan, skata, entita, nötväcka, koltrast och stenknäck. 3,2%

Förutom min "hemmamatning" har jag även en matning i skogen, som jag dock inte bevakade lika mycket. Fördelningen där blev:
1. Blåmes 33,3%
2. Entita och talgoxe 16,6%
3. Större hackspett, svartmes, tofsmes och nötväcka 8,3%
På bilden en gråsparvshona.

 

Nu räknar vi   (Vecka 4)

Så var det dags för den årliga fågelräkningen vid våra matningar. Det är tolfte året i rad som Sveriges ornitologiska förening arrangerar det här evenemanget. För min egen del är det fjärde gången som jag är med.
Efter två dagar har det varit tio arter framme vid min matning. Fasan, grönfink, gulsparv är några av de arter som ännu inte visat sig, men kanske kommer dom i morgon.

Stenknäck är en art som jag inte sett vid min matning tidigare år, men i går var det två stycken som visade upp sig. Man kan säga att "dom gjorde min dag". Även några domherrar kom på besök i går. Jag tror att den relativt milda vintern och avsaknad av snö gör att fåglarna hittar mat ändå, utan att komma fram till matningarna.

Nästa gång (om två veckor) kommer jag att redovisa mitt resultat från räkningen. Bilden, som är tagen tidigare den här månaden, visar en domherre (hane).
 

Bättre lycka nästa gång   (Vecka 2)

I dag hade jag hoppats på att få en stenknäck, som jag då hade visat här. Nu fick jag istället en för mig helt ny art på bild, nämligen stjärtmes. Sex stycken såg jag när jag var ute och rastade hunden nu på förmiddagen. 

Bilden blev inte den allra bästa...lite svårt när man håller hunden i ena handen och den relativt tunga kameran i den andra. 

När det gäller stenknäcken som jag sett ett par gånger under veckan, hoppas jag att "fånga" den tills nästa gång.
 

Piff eller puff   (Vecka 1)

Då har vi gått in på ett nytt år och som jag hoppas ett bra fågelår med många nya bilder. De här första två dagarna har inte gett så mycket av den varan, så det får bli en ekorre istället. Bilderna är tagen i december.
 

Lycka   (Vecka 50)

Den sista tiden har all vår uppmärksamhet riktats mot en av våra fyrfota familjemedlemmar. 

Blandrashunden Lycka opererades akut för inflammation i livmodern, där både livmoder och äggstockar togs bort. Dagen efter operationen fick hon komma hem igen, men hon mådde allt annat än bra. Att man inte mår så bra de första dagarna efter en så pass stor operation, det kunde vi nog förstå. När ingen förbättring skett efter en vecka började vi bli riktigt oroliga och det blev åter ett besök på Strömsholms djursjukhus. 

En datortomografi gjordes och nu upptäckte man den verkliga orsaken till Lyckas problem. En tumör i hjärnan som inte gick att operera och på veterinärens inrådan lät vi henne somna in för gott.
 

Vad har han i näbben?   (Vecka 48)

Bilden på den här korpen tog jag 1 december. Meningarna har varit delade angående vad han har i näbben. Förslagen har varit slaktavfall eller en bit talg. Själv tyckte jag nog att det såg ut som en fågel. Vad tycker ni?
 

Sommarkväll   (Vecka 46)

Svårt att få till några bra bilder i det mörker som råder nu under november, så det får bli en bild från en kväll i juni. Under sommarmånaderna är det gott om häckande fiskmåsar i viltvattnet här hemma på Gesta gård, men nu är dom borta sedan länge. Bilden är tagen på kvällen 9 juni 2016.
 

Äntligen   (Vecka 44)

Äntligen kom den så nära att jag kunde ta en bild.
Det är inte så ofta man får se en tofsmes på nära håll. Jag vet att många har den vid sina fågelmatningar, men aldrig vid min. Bor man nära en barrskog, där den trivs bäst, kommer den säkert.
 

Arktiskt besök på Gesta   (Vecka 42)

Jag brukar låta bli att visa bilder här, som jag har publicerat tidigare. Den här bilden på alfågeln hade jag på min egen fb-sida redan i måndags, då vi upptäckte den för första gången.

Alfågel är en andfågel som häckar i Artkis och tillbringar vintrarna långt ute till havs och då i stora flockar. Varför han hamnat här i viltvattnet på Gesta gård, ja det vet vi inget om. 

Alfågeln ruggar (dvs byter fjäderdräkt) tre gånger om året och har därmed olika utseende, beroende när på året man ser den. Tror att det här är en hane.

Det ska bli spännande att se hur länge den stannar här. Snart blir det vinter och inga andfåglar kan vara här när isen lagt sig.
Bilden är som sagt tagen i måndags (17 oktober).
 

En påtår tack!   (Vecka 40)

En nyfiken talgoxe som tycker det är tomt i koppen.
 

Vanligast    (Vecka 38)

En gråsparv får det bli den här gången. Tror att de flesta känner igen en gråsparv, även om den kan förväxlas med den numera betydligt vanligare pilfinken.

Både pilfink och gråsparv är stannfåglar och kommer gärna fram till fågelmatningen.

Här vid Gesta gård är gråsparven den absolut vanligaste fågeln vid matningarna på vintern, men i Södermanland som helhet hamnar den först på plats 14.

Den här bilden på gråsparvshonan tog jag i dag nära min fågelmatning.
 

Ingen duvunge   (Vecka 36)

I går morse när jag som vanligt var ute för att fotografera fåglar, kom jag fram till ett gammalt och mer eller mindre dött träd där det satt ett gäng ringduvor. Duvorna som håller till här ute på landet är väldigt skygga och så fort de upptäckte mig tog de till vingarna. Men kvar i trädet satt ensam liten duva som, visade det sig, inte alls var någon duva utan en tornfalk.

Han, ja det var en han, satt där i flera minuter så jag kunde ta några bilder i lugn och ro. Tyvärr var avståndet i längsta laget för att få till några riktigt bra bilder, men jag var ändå nöjd. Bilder på flygande tornfalkar har jag fått vid flera tillfällen, men aldrig på någon som sitter still.

Nu när jag kunde studera tornfalken, slog det mig hur liten denna rovfågel faktiskt är...faktiskt mindre än en duva. 
Som alla falkar är den en väldigt snabb och skicklig flygare. Under hösten flyttar de flesta tornfalkar till södra Europa och en del till norra Afrika. Ett fåtal stannar kvar här, ja kanske inte just här i Stallarholmen, men åtminstone i södra delen av vårt land.
 

Once in a lifetime   (Vecka 34)

Nu höll jag på att glömma bort att det var dags igen att presentera en naturbild. Inte lätt att hålla reda på veckorna när man är pensionär. 

Stäpphöken är given den här gången, även om bilden är sådär. Den här mycket sällsynta fågeln dök upp här vid Gesta gård i lördags, och inte nog med det, den fanns även här på söndagen. Fick bilder på den båda dagarna. 

Den häckar i sydöstra Europa och i Asien, övervintrar i Indien. Då och då kan den, av någon anledning, ses västra Europa och bevisligen även i Stallarholmen.

Hur kunde då jag veta att det var en stäpphök och inte en blå kärrhök eller en ängshök? Det kunde jag inte, men med hjälp av riktiga experter gick det bra.

Bilden är tagen i 28 augusti.
 

Duvan och linslusen   (Vecka 32)

Hur många gånger har man inte sett när reportrar rapporterar i nyhetssändningar och någon smyger sig fram och vinkar in i kameran. Allt för att komma med i TV.

Just vad jag kom att tänka på när jag tog den här bilden på en ringduva. Grönfinken agerar linslus bara för att komma med på Gilla Stallarholmens facebooksida.

Bilden från i onsdags (10 augusti).
 

Favorit i repris   (Vecka 30)

En av mina favoritfåglar är törnskatan, en fågel som jag visat här ett par gånger tidigare. Trots sitt namn är det absolut ingen skata. Ganska liten, obetydligt större än en gråsparv eller talgoxe.

Första gången jag hade törnskatan med här var den 12 september förra året. Så här skrev jag då:

"Inför den här veckans publicering här på Gilla Stallarholmens facebooksida hade jag tänkt välja koltrasten, som just blivit vald till Sveriges nationalfågel. Tyckte inte att jag hade så mycket att säga om den.

Istället får det bli törnskatan. En fågel som jag såg för förta gången för tre år sedan. När jag väl hade upptäckt dem och visste var de höll till, visade det sig att det fanns ganska många här i trakten.

Törnskatan är ganska liten, bara aningen större än en talgoxe. Av namnet att döma skulle man lätt förledas att tro att det är en skatfågel, men icke sa Nicke.

Lever främst av insekter av olika slag, men kan även ta små möss. Den lägger gärna upp ett förråd av mat genom att spetsa sina byten på taggtråd eller på busktaggar, främst törnen.

Ses ofta sitta i toppen av någon buske, och då gärna i kvällssolen. I augusti går flytten till tropiska Afrika, så när jag sitter och skriver det här har den redan lämnat våra breddgrader.

Skate, ett numera utdött ord, med betydelsen spets eller topp. Därmed har vi fått förklaringen till namnet törnskata. Törn, från att den spetsar sina byten på törntaggar och skata (skate) för att den gärna sitter på toppen av en buske." Slut på texten från den 12 september förra året.
Bilden jag visar den här gången är tagen i dag på morgonen klockan 07:56.
 

En man och hans häst   (Vecka 28)

Vissa dagar tryter inspirationen...som i dag till exempel. Vilken av mina bilder skulle jag lägga ut här. Så kom jag att tänka på den hästkurs jag var och fotade denna förmiddag.

Fotar inte bara naturbilder, även om det är sällan som motiven blir annat än djur och/eller natur.

En svart/vit bild av Lasse och hans unghingst fick det bli. Fotograferad i dag, så den är i varje fall färsk.
 

Bara för att jag kan   (Vecka 26)

Varför jag står på ett ben? Bara för att jag kan och dessutom vilar jag det andra benet. Årsunge skogssnäppa från 27 juni. 
Skogssnäppan är en vadare som finns här mars/april-augusti. Flyttar till södra Europa och till Afrika.
 

Svårfångad   (Vecka 24)

Höll på att glömma bort att det var min vecka att publicera en bild, men bättre sent än aldrig. Det har varit mycket att stå i den sista tiden, fotoutställning på Mälsåkers slott och en hönsgård som skulle byggas.
Kråkor är svåra att fota, svårare än vad man kan tro. Så fort man lyfter kameran brukar dom flyga sin kos. Men så en dag, närmare bestämt den 3 juni i år, när jag var ute med kameran stötte jag på två kråkor som var ganska så orädda. Även om dom till storleken såg ut att vara vuxna, så visade det sig vara så kallade 1k kråkor. 1k står för första kalenderåret, alltså födda i år.
 

Törnskatan igen   (Vecka 22)

Oj, vad tiden går. Två veckor sen sist. Törnskatan var en av de första fågelarter jag hade med här. Då var det en hona, men den här gången blir det en hane som jag fotat tidigt i morse. För övrigt den första jag sett i år.

Hoppas vi syns i sommar på Mälsåkers slott där tre olika fotoutställningar kommer att pågå. Alla handlar om djur och natur!
På den första bilden är det hanen och den andra honan (en ungfågel)
 

Dags för en rovis   (Vecka 20)

För att färska upp minnet lite inför den här veckan, var jag tvungen att gå igenom de bilder jag lagt ut här. Det visade sig då att inte en enda rovfågel fått vara med.

Så en rovfågel får det bli och valet föll på en brun kärrhök som tillsammans med ormvråk är den vanligaste rovfågeln här i trakten. Under sommarhalvåret ser jag den så gått som varje dag när den flyger över åkrar och viltvatten här hemma på Gesta. 

Flyttar på hösten till Afrika och återkommer tidigt på våren. Födan består av allt från insekter till små däggdjur. Ett vingspann på 115-140 cm, vilket kan jämföras med ormvråkens 110-130 cm. Vår största rovfågel är havsörnen som kan bli upp till 240 cm mellan vingspetsarna.
Rovfåglar är inte lätta att fotografera då man sällan kommer dom tillräckligt nära och dessutom är dom oftast på "flygande fot", vilket inte gör saken lättare. En hel del bilder har det ändå blivit på olika rovfåglar, men ingen som jag är så där riktigt nöjd med. Veckans fågel är alltså brun kärrhök.
 

Utflykter i hembygden - Ur SvenGes arkiv

Varje månad tar fotografen Sven G Nilsson oss med på en upptäcksfärd i vår hembygd. 
 

Vägamazonen på Ytterselö - Decembernumret 2017

Vägen upp mot Eknäs på Ytterselö går över gårdsplanen på Stora Utåker. Vägsamfälligheten anlade 1958 en mötesplats vid huset och grävde ett dike som tog en del av åkermarken. Frun på gården, Agnes Pettersson, protesterade. Hon byggde alla slags hinder över vägen vilket gav dramatiska rubriker både i lokal- och rikspress.
 
”Utåkersfrun på krigsstigen. Vägar, diken stängs igen” lyder en av rubrikerna, och lite längre ner läser vi ”Min make är lite vek så jag måste ta initiativet, säger hon mycket bestämt. Hon räds varken länsmän eller prelater”. En annan rubrik ropar ut: ” Vägamazon har gödslat mötesplats” och vi kan läsa att ”Nu har hela mötesplatsen gödslats med ett decimeter tjockt lager kogödsel och hela diket har grävts igen.”
                                                                                                  
Det slutade med böter som hon inte ville betala och det blev exekutiv auktion vilket ledde till denna dramatiska rubrik: ”Fem poliser jagade höns vid dråplig auktion. Vägamazon ville inte betala böterna”.


Urgammal milstolpe - Novembernumret 2017

Den här milstolpen av trä som står utmed vägen till Mälsåker hör till de allra äldsta. Enligt en kunglig förordning om milstolpar från år 1649 skulle vägarna mätas. Samtidigt fastställdes för första gången en enhetlig svensk mil omräknat från 6000 famnar: 10688,54 meter. För var fjärdedels mil (2672 m) ställdes upp en stolpe.
 
Milstolparnas funktion sammanhänger med gästgiveri- och skjutsväsendets organisation. Enkelt kunde man veta hur långt man färdats med en skjutsare och taxera därefter.
 
Från början gjordes milstolparna i ekträ men på 1700-talet blev stolpar av gjutjärn vanliga och senare även av sten. Utöver avståndet finns vanligtvis även årtal, kunglig krona och landshövdingens initialer. Till en början bekostades milstolparna av länet men snart beslutades att varje härad skulle betala.
 
När metersystemet infördes år 1878 upphörde efterhand milstolparna att gälla. De finns ca 8000 bevarade.
 
Jag pratade med Ingemar Andersson på Mälsåker om stolpen av trä. Han minns att på 1960-talet skodde man den upptill med plåt för att skydda mot röta. Ingemar berättade också att den skarpa kurvan efter stolpen kallas ”Videgårdskurvan” efter att dåvarande trädgårdsmästaren Videgård på Mälsåker hade kört i diket där.


Varg på Selaön! - Oktobernumret

Arkeologen Jan Erik Anderbjörk har skildrat hur det gick till att jaga varg på Selaön i början av 1800-talet.
 
Under vintrarna när isen låg kom vargen vandrande från fastlandet. När isen gått upp på våren, bestämde man i socknarna Ytterselö och Överselö att anordna vargskall. Man samlades vid Överselö kyrka och vid solens uppgång började man ”utskalla” all mark ända till sjön i öster. Det behövdes många hundra personer för att skallinjen skulle fungera effektivt.
 
I höjd med Åsa och Valla gjorde man ett första stopp. Nästa gång man stannade var när vänstra flygeln kommit till Eknäs. Den högra flygeln fick inte stanna förrän de kommit fram till Ytterselö kyrka och Tunavik. Därefter satte linjen igång för att till kvällen vara vid Nällsta gärde. Man gjorde upp eldar och höll noga vakt under natten. Näten sattes upp på Nällsta gärde vilket sedan den tiden kallas ”Vargbacken”.
 
Andra dagen var viktigast då vargarna skulle drivas in i näten. Nu drev man från Hornby udde och ner till Nällsta. Så var vargarna fast!
 
Nu ska man inte tro att det vimlade av vargar. Sockenprotokoll visar att vargskall ägt rum bara vid några få tillfällen. Vargnätens standardmått är ca 15 x 2,5 meter.
 
Vill du se ett äkta vargnät och andra intressanta föremål är du välkommen till Hembygdsföreningens museum. Hör av dig! 

                 

En modern runsten - Juli-augustinumret

Under förberedelserna till den första Vikingafestivalen år 2003 hade vi kontakt med Kalle Runristare på Adelsö. Han är en professionell runristare och åtog sig att rista en sten åt oss. Nu gällde det att hitta en passande sten. Vi letade, mest Edmund Eriksson och jag, och vände upp och ner på många stora stenar och skrapade av mossa för att se hur plana de var.
 
Vi fick tips om att Kerstin Gustavsson på Årby gård på Överselö hade en lämplig sten uppställd vid sin gård. Kerstin Gustafsson berättade att ”grabbarna på gården” hade hittat den i åkern och på skoj ställt upp den vid åkerkanten för ca 30 år sedan. Nu skänkte hon den till Stallarholmens Vikingar.
 
Kalle Runristare från Adelsö arbetade med den under fyra år. År 2006 blev den färdig och restes under vikingafestivalen 1-2 juli. Texten på stenen lyder: ”Stallarholmens vikingar reste stenen som en länk mellan forntid och framtid”. Du hittar den bland björkarna vid Östabadet.
 
Tänk er – det var tusen år sedan sist!


Midsommarafton på Mälsåker - Juninumret

Hembygdsföreningen har i många år anordnat dans kring majstången på Mälsåker. Det kommer alltid mycket folk och slår sig ner i gröngräset.
 
Vi som anordnar firandet brukar träffas nio på morgonen och då står Ingemar Andersson beredd med sin traktor för att hämta löv tillsammans med några av oss. Under tiden reser vi andra tälten som behövs för servering och musik. Tidigare var det alltid Edmund Eriksson som organiserade tältresning och såg till att alla prylar för kaffekokning och dylikt fanns med. Oroligt övervakad av Margareta Fridorff som kollade att inget var glömt. Tyvärr är båda borta nu.
 
Så kommer Ingemar och gänget tillbaka med löv och majstång. Nu kommer den verkliga höjdpunkten, när Ingemar och hans hustru Ingegerd bjuder fixargänget på kaffe och mycket gott i deras kök och det är en underbar belöning.
 
Själv firandet vid Mälsåker, där vi klär och reser majstången, dansar och njuter av fika och medhavd picnic, startar 13.00. Varmt välkomna! 


Rekordmånga på Räfsnäs (Publicerad i majnumret 2017)

Vad gör vi i Stallarholmens Hembygdsförening? Bland annat är vi nyfikna av oss. Våra månadsträffar med ett omväxlande program har vi på hembygdsgården bredvid Toresunds kyrka. Vårt museum ger många intressanta upplevelser hur livet var för tidigare generationer. Gårdsbesök är ett mycket intressant sätt att lära känna bygden på. År 2011 i maj blev vi inbjudna till Räfsnäs kungsgård som har anor från 1300-talet. Som tur är ber vi alla intresserade att anmäla sig för vi blev rekordmånga: 215 personer.                                 
 
Ägaren Claes Dahlbäck hälsade oss hjärtligt välkomna och berättade om gårdens historia. Plötsligt dök en tidigare ägare upp, nämligen Gustav Vasa, och undrade vad vi gjorde där. Nåväl, han fick också följa med när Claes inbjöd alla att gå husesyn. Förutom huvudbyggnaden såg vi den vackra källaren och hans troféhus med minnen från jakter runt om i världen. Utsikten över sjön och det vackra vädret bidrog att göra det besöket till ett härligt minne.


Slagsmål på auktion (April 2017)

Känner ni igen den här teckningen? Den är gjord av stallarholmskonstnären Uno Stallarholm. Motivet är från byn Berg på Selaön och den skildrar en stor auktion där ett slagsmål brutit ut. För att roa besökarna fanns det en positivhalare. Många bud gavs och när de inte kunde enas om vem som vunnit budgivningen så rann sinnet till och man slogs med vedträn och andra tillhyggen så hönsen for åt alla håll. Den kraftiga mannen i mitten har fått tag i en kälke som han svängde runt med och slog ner de flesta. Kvinnorna drog sig undan. Positivhalaren spelade för fullt för att lugna ner stämningen.
 
Sanningen kring bilden är en annan. Uno fick en beställning från en tidning i Småland att illustrera berättelsen om en auktion. Som vanligt använde han motiv från hembygden.
 
Lördag 22 april skall jag berätta om Uno Stallarholm på hembygdsgården. Se hembygdsföreningens annons!


Intet är som väntans tider   (Januari - Februari 2017)

Just som vi hade tänkt oss att få glida fram på det vita snötäcket, blev det så här. Någon tycker: va skönt, nu slipper jag skotta snö! Men skorna blir leriga på promenaden och det är mörkt och trist om dagarna. Bilden är tagen dagarna kring första advent. Kan man hoppas när du läser detta och betraktar bilden att ljuset har kommit tillbaka lite och snön lyser vit på taken?

10 november 2016   (December 2016)

Det är torsdag 10 november och jag vaknar upp till den här underbara vyn. Dimmorna flyter över landskapet, vidunderliga moln, spännande! Vad händer? Skall de mörka molnen sänka sig över oss, skall solen bryta fram, dimmorna lätta och landskapet visa sig i sin vackraste skrud?
Vi ser fram mot en ny dag med många möjligheter.

Trivs med november!   (November 2016)

Bilden är tagen den 6 november för några år sedan. Natten hade varit kall och när jag kom ut på morgonen hade sommarens sista ros blivit smyckad av frost. Den gav framtidstro. Varje årstid har sina upplevelser. Novemberdagar har sin charm. Det sparsamma ljuset, många gånger med gråa toner kan vara en skönhetsupplevelse. Njut av dimman över en spegelblank vattenyta. Tidigt mörker bäddar för sköna innekvällar.
 

Har du sett en fluga underifrån?   (Oktober 2016)

Jag sitter i bilen och väntar. På vindrutan går en fluga, nu har jag chansen att ta en bild av den underifrån. Upp med kameran, flugan reagerar inte och jag har fått en annorlunda närbild. Titta på blicken, den ser gillande ut, precis som den säger: Nu fick du allt ett bra porträtt av mig!

Konstart för fingerfärdig   (September 2016)

Den person som ni ser på bilden är Barbro Fredriksson, som här sitter och knypplar i hembygdsgården. Hon är inte bara en skicklig knypplerska utan har gjort åtskilliga vackra broderier och vävar under åren.
 
Den här texten kring det lite bortglömda hantverket knyppling har jag hämtat ur wikipedia. ”Knyppling är en form av handarbete och används bland annat för att tillverka spets. Att knyppla kan liknas vid en avancerad flätning. Trådarna är lindade på särskilda spolar, knyppelpinnar. För upprullning av tråden på knyppelpinnarna finns särskilda spolmaskiner, liknande dem som används för spolar till de skyttlar som används vid vävning.                                                                                                                         
 
Själva arbetet är fäst vid en knyppeldyna där spetsen, vartefter den blir färdig, rullas ihop. Traditionellt knypplar man med lintråd i olika grovlekar och med olika antal hoptvinnade trådar”.

Plask i plurret   (Juli 2016)


Bilden är från Ekebyviksbadet på Överselö. Badet drivs av föreningen Ekebyvikskamraterna. En lugn plats där man kan koppla av och njuta av den vackra viken. Föreningen har varje år simskola för barn. Höjdpunkter är midsommarfirandet och strandfesten i slutet av juli. Då visar simskolebarnen sina färdigheter och vi har simtävlingar för både unga och äldre. Stämningen är hög och hejaropen på de tävlande blir stundtals våldsamma. Barnbassäng för de yngsta, badbryggor och hopptorn och en grillplats vid gräsmattan. Ett verkligt barnvänligt familjebad. Bli medlem! För mer info: www.ekebyvikkamraterna.se

En sommarbild från anno dazumal   (Juni 2016)

Anna, Mikaela och Jaana dansar fram över gräsmattan en härlig dag för cirka 100 år sedan. Det är trädgårdsfest på herrgården och glädjen är stor. Inbjudna gäster från när och fjärran, anställda på gården, alla njuter av sommarvärmen.

”Nä, nu ljuger du bästa fotograf!” Mja, det kunde ha varit så men ska sanningen fram så hade vi sommaren 2005 en dräktparad på hembygdsgården med kändisar genom tiderna. Där kunde man se Jussi Björling och Charlie Chaplin omgiven av tidstypiska beundrarinnor. Unga damer och äldre i vackra klänningar, en påminnelse från 40-talet med en soldat och en lotta. Naturligtvis fick vi också se många i vackra hembygdsdräkter.

Upptäck hembygden via cykel!   (Maj 2016)

Vi har fyra fina cykelleder som utgår från Östabadet. Runt Överselö och runt Ytterselö. Runt Toresund har vi Herrestaleden som går Herresta – Räfsnäs och Björkestaleden som går förbi Gesta – Sandåsa och ner till Björkeby och åter.
 
Här finns vacker natur och mycket intressant att se. Kartor och beskrivningar finns att köpa på Strandviks Sjöcafé, Östa gård och hos Cykelgruppen (tfn 0152-122 46).
 
Cyklisterna på bilden är bland annat Britta och Jürgen Peters, Inga-Maj Kjäll, Lars Skynäs, Kerstin Gustavson och Monica Erlandsson. Bilden är tagen 17 maj 2004.

Påskspel på Fröberga (April 2016)


Kristi Himmelsfärdsdag år 2000 och år 2001 arrangerade Stallarholmens församling påskspel på Fröberga gård. Ett stort antal, ca 90 personer, medverkade. Tillsammans med den stora publiken upplevde vi hela påskdramatiken. Vädret var varmt och soligt och naturen runtom gav en fin inramning till spelet.
 
Några röster ur publiken: ”Imponerande! Stark upplevelse! Ett bra sätt för en församling att framföra budskapet! Gripande! Man fick en ’Oberammergau-känsla’ men mer personligt och innerligare.”
Bilden visar översteprästernas vakter i väntan på att gripa Jesus. I bakgrunden väntar folket.
 

En solskensdag   (Mars 2016)

Vi vaknade till en härlig dag, solen sken och det var snöfritt efter en kall mars. Långfredagen inföll 25 mars 2005 precis som i år. Vi beslöt oss för en lång härlig promenad ner genom skogen hemifrån Lundby skola. Det var riktigt varmt i luften, hela 13 grader, och när vi kom ner till sjön satte vi oss på en brygga och bara njöt av solskenet.
 
Isen låg fortfarande tjock på sjön och vi vågade oss ut på en promenad. På himmelen några kondensslingor efter passerande flygplan högt uppe i det blå. Solen var som en lysande stjärna. Vi packade upp vår matsäck och njöt. Som kronan på verket tog jag ett snabbdopp i en vak.
 

Vallentajm   (Nyår 2015)

Kommer du ihåg Vallentajm? Under många år fick vi njuta av Stallarholmsrevyn. År 2003 hette revyn Vallentajm och det var just vad vårt härliga revygäng menade: det var tid att gå till Vikingavallen och njuta av årets revy! Det var det ena roligare numret efter det andra med många anspelningar på olika händelser i vårt samhälle.
 
Jokern på bilden är Ellinore Eriksson, precis i början av karriären.
 
Regissören Kersti Olin skriver i programbladet: ”Dags för de stora bagatellerna. Inga världsomvälvande händelser, men öppnar man lite på locket eller kikar noga bakom hörnet så ser man att det visst har hänt en del. Det gäller att fånga upp de vardagliga händelserna.”
 
Vi har så många duktiga talanger idag som sjunger och spelar teater – kan man hoppas på någon ny revy?

SVEN G NILSSON, FOTOGRAF

Min smällkaramell   (December 2015)

Den här smällkaramellen fick jag göra när jag gick i första klass hösten 1936 i Kristinebergs folkskola. Vi bodde i Fredhäll på Kungsholmen i Stockholm och det var ungefär 10 minuters promenad till skolan. Småskolan låg på en kulle och finns där än idag.

Den lilla sjuåringen lyckades efter mycket knåp tillverka smällkaramellen och pryda den med en bild av sig själv. Inuti la jag en karamell. Vill minnas att det var en bit bröstsocker (kandisocker vilket är kristalliserat rörsocker).

När vi köpte gran fick jag följa med pappa för att gå runt till alla granförsäljare och välja ut den finaste. Sedan gällde det att mamma godkände den. Jag var väldigt stolt när jag kunde hänga upp karamellen i granen. 
                                                                                                                                                          Så småningom blev innehållet i smällkaramellen för frestande. Jag tyckte det var tokigt att en god karamell skulle ligga där och bli gammal. Jag tog mod till mig och lyckades öppna smällkaramellen och få ut godiset. Man var inte så bortskämd på godis men ibland hade man en ettöring för att gå till kiosken och köpa två halvöres kola.                          

SVEN G NILSSON, FOTOGRAF
som fortfarande har smällkaramellen kvar, utan godis)

 

Se skönheten i detaljerna!  (November 2015)

Att fotografera natur är för mig en upplevelse där ljuset betyder mycket. Ett motiv som jag i rätt belysning upplever med ett AHA, är i fel belysning fullständigt likgiltigt. Det går inte att säga att idag skall jag ta bilder där och där. Ljuset kanske är helt fel och ger ingen inspiration. En annan dag kan en ljusbrytning av något slag ge idéer till härliga bilder.

Att fotografera närbilder har lärt mig att se detaljer. När du ser blommor och växter eller irriteras av insekter så ser du kanske helheten. Men titta närmare på blomman, ett blad eller se hur en spindel vävt sitt nät. Då upptäcker du detaljer som du inte hade en aning om och som till och med gör en fluga mycket intressant att studera.

Fram till 30 november hänger en utställning med mina naturbilder på biblioteket i Stallarholmen. Biblioteket har öppet mån 16-19, tis & tor 10-12, 13-16, onsdag 10-12, 16-19.

SVEN G NILSSON, FOTOGRAF

 

Slåtter förr i världen  (Oktober 2015)

Sedan tidig höst har bönderna arbetat hårt med sina stora skördetröskor och traktorerna har dundrat fram på vägar och åkrar.

Annat var det förr i tiden, när allt var hästdrivet. När det var skördedags gällde det att ha liarna slipade. På räfsorna fick inte några pinnar saknas, då gällde det att tälja till nya. Drängar och pigor gav sig ut på åkrarna. Männen slog taktfast säden med kraftfulla tag. Det gällde att hinna undan för nästa man som slog vid sidan om. Kvinnorna kom snabbt efter och samlade ihop säden i skylar som träddes på störar för att torka.

Man arbetade från tidig morgon till sena kvällen. När det var dags för mat, kom matkorgarna fram och man slog sig ner i dikeskanten. Där i skuggan låg också flaskan med svagdricka. Det gick åt mycket för arbetet var svettigt.

Den här bilden som påminner om dessa tider är tagen på hösten 2005 när Skansens byalag var ute på Överselö för att visa hur det gick till.

SVEN G NILSSON, FOTOGRAF

 

Par i drottningar  (September 2015)

Den 2 september 2005 var det kungabesök på Mälsåker. Ja, till och med dubbelt, för ur skyn i tre helikoptrar kom både svenska och norska kungaparet tillsammans med kronprinsessan Viktoria.

Stort pressuppbåd, fotografer, filmare och reportrar. Jag var utsänd som fotograf och min hustru Monica som reporter representerande Stallarholmens största tidning, den allomspännande Träffpunkt.

Det var 60 år sedan den norska krigsmakten lämnade Mälsåker för att återta Norge från tyskarnas ockupation. Många gamla veteraner från den tiden var samlade. Kamerorna smattrade, vi följde med upp i riddarsalen för att snabbt bli utkastade. Vi väntade nedanför altanen och ut trädde de kungliga och vi fick våra bilder.

När kungaparen promenerade runt slottet mot helikoptrarna såg jag att drottning Sonja och drottning Silvia gick ensamma ivrigt pratande. Då fick jag bilden!

SVEN G NILSSON, FOTOGRAF